.

Det är läskigt hur tiden rinner iväg. Det är redan första advent idag. En månad kvar till julafton. Vi började nyss skolan efter sommarlovet? Nej jag hinner verkligen inte med. Finns så mycket jag vill ha sagt, finns så mycket jag skulle villa göra, men som sagt jag hinner inte med. Jag vill vara stark, jag vill visa mig stark för mina nära och kära, men så himla svårt. Det är inte lätt att att vara stark ensam, och jag vet inte vad jag vill just nu. En av dom allra viktigaste personerna i mitt liv, finns längre inte hos mig, och jag vet inte hur jag ska hantera situationen just nu. Allt är som en snurra i min skalle, vet knappt vad jag tänker, vet inte hur jag ska bete mig. Men en sak vet jag, det är ensamt. Men tiden läker sina sår, och det blir bättre med tiden. Efter regn kommer solsken liksom, är det inte så man säger? ...